Livnära sig som fotograf i en tuff bransch

Som ung hade jag många framtidsdrömmar. Flera gånger var jag inne och nosade på olika karriärer, framförallt inom media. Jag hade ett behov av att vilja synas och höras, och man gjorde det bäst som reporter eller genom att bli någon slags tv-profil, åtminstone var det så jag såg det.

Jag kände att det var där jag hörde hemma, men jag lyckades aldrig få någon praktikplats inom yrket. Det närmaste jag kom det var att jobba som assistent för en väldigt vass journalist. Mitt jobb var att fotografera det hon bad mig om; det gjorde mig inte så mycket med tanke på att jag alltid hade varit intresserad av fotografi. Men jag ville ju främst stå framför kameran inte bakom. Vilket på sätt och vis blev ett bakslag, samtidigt som det inte blev det.

Någonstans under min praktiktid började jag trivas mer och mer bakom kameran. Jag började inse att nu, nu hade jag hittat rätt. Detta var vad jag ville göra. Jag var ung och alla möjligheter låg öppna framför mig, så jag tänkte: varför inte?

Idag är detta något många yngre förespråkar. Man anser att jobbet måste vara roligt för att man ska må bra och vilja stanna kvar och det tvivlar jag inte en sekund på. Så fort jag förstod att det var fotograf jag ville bli så blev genast mitt liv mer klart för mig och idag livnär jag mig som frilansfotograf.

Jag trivs väldigt bra med mitt yrke, jag har ett eget företag, en webbsida och portfolie där jag lägger upp mina verk och säljer dem. Det händer även att jag hoppar in som fotograf för samma tidningsbyrå som jag praktiserade hos som ung för att tjäna lite extra pengar. Ett roligt tidigare uppdrag har varit att fotografera ett event för ett online casino bolag. Även om bilderna inte syntes på deras webbsida var Duelz ett intressant projekt. Att jobba som frilansare är tufft då det är hög konkurrens med tanke på alla duktiga fotografer som finns där ute. Ändå ångrar jag inte mitt val i livet, då fotografyrket alltid har varit och kommer att vara mitt drömjobb.