Susanne är en av mina närmaste vänner på senare år. Vi känner till varann från Katrineholmstiden men mest perifiert eftersom hon kommer från Flen, en förort till Katrineholm. ;-) Flen var i många avseenden mycket ballare än Katrineholm eftersom samhället var minst sagt kargt. Pizzerian i Flen var länge det enda stället i kommunen med utskänkningstillstånd och de hade inget gymnasium utan bussades till Katrineholm.

För att överleva bland medelklassossarnas barn i Katrineholm krävdes en hel del kaxighet, det gällde att få respekt och kanske rent av skrämma skiten ur dem/oss! Flensfolket lyckades i detta på många sätt och det fanns många sköna och lite smågalna individer därifrån. På den tiden kom jag mest i kontakt med Tommy aka Prins Ferdi, Susannes storebror, som spelade i diverse rockband.

Några år senare hade vi flyttat till Stockholm och jag träffade Susanne lite oftare eftersom syrran var inneboende hos henne på Telefonplan, på samma adress hon fortfarande bor på faktiskt fast i en annan lägenhet. Framförallt minns jag när syrran flyttade ut och ville ha hjälp med "ett par saker". Att det fattades en halvmeter i bredd för att få in korgstolen i baksätet var bara ett av problemen, men det hela avlöpte väl förutom en sten i sparklådan när vi skulle backa upp på en gångväg och runda en krök...

Allt som oftast dök Susanne upp på Hornsgatan 154 också med diverse teaterprojekt och annat skoj. Susanne har alltid varit lite som gumman i lådan, alltid där och hoppar fram när man minst anar det med något kul förslag att göra eller för en riktigt lång promenad eller en diskussion i alla dimensioner. Som när det plötsligt dimper ner en inbjudan på SMS att nu är de minsann dags för kalas på Telefonplan. Klart man kommer!

Tack för att du finns gumman och riktigt grattis på födelsedagen!

/ Jocke